Sida 1 av 1

SE-TCD, Grunau Baby IIb-2

InläggPostat: 20 apr 2021, 07:50
av Sven-Erik Jönsson
SE-TCD
Typ: Grunau Baby IIb-2
c/n: 78
Tillverkad år 1954 av FG Plettenberg

Fd D-5362
Registrerad 1966-09-30 M-K & B-S Oebius, Hälsingborg.
Haveri 1968-08-11 Kalmar/F12, 360°sväng på final, slog i marken i sväng.
Avreg 1970-04-15 Totalhaveri.

Foto saknas i SFF arkiv.

Re: SE-TCD Grunau Baby IIb

InläggPostat: 14 dec 2022, 20:58
av Paul R Compton
Videoklipp från Plettenberg 1959 med Grunau Baby D-5362.

https://fluggeschichte-sauerland.de/geschichte-2/segelglug-im-sauerland/plettenberg/

Re: SE-TCD, Grunau Baby IIb-2

InläggPostat: 15 dec 2022, 19:22
av Robert Danewid
Det mest intressanta med filmsnutten är ju inte Babyn utan vinschen, som är av System Jachtmann

Meteorologen och vetenskapsmannen Kurt Wegener (han skrev bl a tidigt om termik) skrev i oktober 1922 en artikel där han föreslog att man skulle använda vinsch som startmetod. Wegeners förslag var att linda upp en kabel på ett av de drivande hjulen på en bil (där man tagit bort gummidäcket) och på så sätt få en vinsch. Med en tillräckligt lång kabel/lina kunde man sedan vinscha upp segelflygplanet till relativt stor höjd.

I Darmstadt hade man börjat använda bilstart vid glidflygutbildning. Det var Ernst Jachtmann som ledde utbildningen. Jachtmann blev sedermera flerfaldig världsrekordhållare i uthållighetsflygning, bl a när han i en Weihe i september 1943 flög nästan 56 timmar över sanddynerna vid Büsterort (ungefär vid nuvarande Kaliningrad). Vid denna tiden hade Jachtmann fått ett ben amputerat efter en flygolycka.

Bilstart var inte helt optimalt. Man körde sönder bilens fjädring då och då och om inte fältet var jämnt gick det inte att hålla farten och linan slaknade. Dessutom behövde fältet vara långt. Jachtmann fick höra om försök som gjordes på Wasserkuppe. Man använde en motorcykel där man tagit av bakhjulet och ersatt det med en trumma som en lina var upplindad på. Linan och fältet var för kort och motorcykelmotorn för svag, så det blev ingen succé, men Jachtmann spann vidare på idén.

För sju riksmark köpte han en linfördelare med ”sax”, så han vid behov kunde kapa vinschlinan. Och sedan placerade han detta tillsammans med en lintrumma på den drivande axeln på en bil. Det här var ungefär vad Wegener hade beskrivit i sin artikel 1922. Systemet utvecklades och blev populärt. Det kallades ”System Jachtmann”.