Det var en fantastisk upplevelse att , efter alla dessa år (48) , få återse det flygfält som jag lämnade som ung sportflygare .
Där blev jag i april 1953 av självaste Jesper Hydén influgen på Sk-15 , eller som den kallades av den tyska producenten, Klemm-35 .
Den var en mycket lättflugen maskin och efter två landningsvarv var jag klar för EK . I dom följande veckorna åkte jag ofta ut till Skå för att bli ännu bättre på Klemmen .
Som heltidsstuderande kunde jag åka ut mitt i veckan för att träna . Det var bara Jesper, Holmberg och jag som befann oss på det stora gröna fältet . När solen sken kunde jag sitta uppe på kullen bredvid hangaren, titta på flygkartorna och beundra den smäckra maskinen som bara stod där och väntade på att jag skulle klättra ombord och flyga iväg nånstans .
En kristallklar aprilmorgon , det var bara meken Holmberg och jag som var där ute . Lufttemperaturen var nära noll och solen hade inte hunnit långt upp på himlen .
Flygskolan hade ordentliga stora varma overallar och tillhörande flyghuvor, så den låga temperaturen utgjorde inget problem .
Jag bestämde mig för att flyga en sväng västerut åt Strängnäs-hållet. Holmgren drog igång motorn med startveven och jag taxade ut och gav mig iväg. Jag steg upp till ungefär två tusen meters höjd medan jag svängde till höger och vänster och njöt av utsikten .
Efter ett tag såg jag att två J-28:or från F 8 på Barkarby hade lättat och steg upp bakom och under mig .
Jag fortsatte på västlig kurs men höll ett getöga på dem .
Tydligen passerade de si så där en tre fyra hundra meter under mig och när de var väl framom mig så drog de sida vid sida mjukt upp i en perfekt looping framom och över Klemmen och var på topp ungefär fyra, fem hundra meter över mig . Det var en övertygande demonstration av elegans och styrka .
Lasse S har i eftertid v.h.a. datorn hjälpt mig att återskapa situationen i mer riktiga proportioner . Stor tack till honom .
Thor
