Under vårterminen 1969 annonserades på Lagmansskolans anslagstavla Mjölby att en segelflygkurs för C Diplom skulle hållas på Skärstad i Motala. Kursen var öppen för ansökan av manliga personer. Som brukligt betalades kostnaderna för det hela som en del av pilotunderlaget för flygvapnet och kanske som goodwill skapande verksamhet. Som typiskt ung flygbiten tog jag tillfället i akt, sökte och antogs.
Tiderna under slutet av 60-talet var frihetliga med hippierörelsen, flower power och passerad studentrevolt i Frankrike. Det var sista året i gymnasiet, snart skulle rektorns brölande “Hör Upp!”över skolans högtalarsystem vara ett minne blott, och frihetskänslorna var mycket påtagliga med grundliga studentfiranden och funderingar över framtiden.
När det var dags för segelflyglägret den 14 juli puttrade jag iväg över Östgötaslätten på min Monark Blue Fighter lätta tvåtakts motorcykel med mycket lätt packning och inhyste mig i klubbhuset, den gamla mangårdsbyggnaden på den helt nyskapade flygplatsen i Skärstad Motala. Bild 1 visar klubbhuset med två personer på verandan. Banan var en klippt stubbåker med aktivt jordbruk runt om som Bild 2a och 2b visar när Ka8 och Bogserplan kopplas samman. En närbild på mig i DK med Lärare 2 i en Bergfalke visar stubbåkerns struktur (Bild 3).
Med hjälp av mina foton från evenemanget, mina uppfriskade minnesbilder och nostalgi, olika dåtida anteckningar och nutida efterforskningar med bl.a. Kenneth Hensner, mångårig ordförande och kassör i Motala Flygklubb, har nedstående historia utkristalliserats. Då aktiva sökningar fortfarande pågår och synpunkter mottas rörande personer och dåvarande förhållanden m.m. så kan uppdateringar förekomma.
Vi var enligt Segelflygförbundets förteckning fyra elever (Stefan, Kenneth, Anders och undertecknad Klas) som erövrade C Diplom på Motala flygplats med godkännandedatum den 6 augusti. Dateringen av själva diplomet är 28 Juli 1969. Vi var två elever (jag och Elev C) som bodde hela tiden i klubbhuset. Nu får läsarna förstå och ursäkta att minnesbilden så här efteråt är lite vag men vi gör så gott vi kan. Jag kan inte knyta elevnamn med fotoidentiteten och kallar därför eleverna för A, B och C i berättelsen (som t.ex. i Bild 4).
Resurserna kom från både Linköping (flygklubb och SAAB) och Motala. Två flyglärare tjänstgjorde, och den som jag minns namnet på är Sture Rodling. Denne var ju en stark segelflygare med bl.a. mästerskapsdeltagande i Argentina och det är kul att ha skolats in av honom. Han fastnade inte på förarplats på mina bilder, men det gjorde definitivt den andre läraren (Lärare 2) som jag däremot inte kunnat komma ihåg namnet på.
En stor tillgång under hela tiden var ju bogserplanet Piper Super Cub SE-CEE och bogserpiloten med drag under galoscherna Gerhard “Gejje” Sundell (Bilderna 7 och 14).
Det var många minnesvärda händelser både i flygningen och runt vistelsen denna händelserika period. Flera personer och segelplan passerade fältet både som aktiva och allmänt intresserade. Både gamla “retroplan” och senaste skriket av “plastplan” passerade.
Typiskt för denna banbrytande tid var att den första bemannade månlandningen ägde rum natten mellan 20-21 juli. En stor samling flygintresserade runt Skärstadaktiviteten var hembjudna på en rejäl direktsänd TV-gala hos rörmokaren Hans Hedlund i hans stora villa och fick alltså detta livslånga historiska minne.
Teori och praktik genomfördes helt på Skärstad. Varje elev gjorde 20 DK flygningar följda av 10 EK dito mellan den 14 juli och sista flygningen den 27 juli.
Jag minns speciellt hur Sture Rodling genomförde en liten praktisk test när vi flög fram i Bergfalken över Östergötland. Mitt i avnjutandet av den praktfulla utsikten hojtade han till att han inte kunde finna flygplatsen och han var vilse. Nåväl, jag vände runt kärran och visade var flygplatsen låg. Efteråt har jag förstått att detta är en typisk test av min reaktion och förmåga och det gick ju bra..
Den 22 juli hade vi alla elever flugit EK och en liten fest avhölls på kvällen med en lång rad gäster, bl.a. två flower powerinspirerade systrar som inbjudits och bott ett tag i klubbhuset och bättringsmålade dekorationerna på sin VW bubbla (Bild 6).
Under de två veckorna var vädret strålande och det var vid flera tillfällen mycket god termik. Vi fick införa maxflygtid i planen för att alla skulle hinna flyga. Enligt mina anteckningar kopplade jag vid ett tillfälle ur på låg höjd då jag kände trycket i sitsen av stigande luft (5 m/sek) och kurvade upp till 1300 meter, tidvis ganska nära en annan Bergfalke som också utnyttjade termiken i samma bubbla.
Värmen krävde ju även svalkande dopp i Vättern. Vi åkte med bogserförare Geijje och allt till Jerusalemsbadet i Vättern (Bild 7 Geijje och två elever).
Vi fick ju göra en hel del praktiskt på flygplanen. Tvätt var vanligt. Vi elever fick pumpa upp tvättvattnet i gårdens äkta handpump (Bild 4 Pump med tre av eleverna) och tvätt visas på Bild 5 ( de tre eleverna tvättar Bergfalke SE-THD med Ka8 SE-SZR i bakgrunden) och Bild 8 visar ett annat tillfälle med tvätt av Bergfalke SE-SUR av Arne Bergström med vit hatt och Örjan Samuelsson med hink i handen.
Bogserlinan sorteras ut på fältet (Bild 9 två elever och Lärare 2). Bogsering kräver ju flera personer på marken såsom visas på Bild 10 där jag springer och balanserar vid bogserstart av Ka8 SE-SZR.
Flera bilder från DK skolningen i Bergfalke SE-THD visas med (Bild 11) och (Bild 12). Efter EK fick vi elever också flyga ensitsiga Ka8 (Bild 13) med dess mycket bättre prestanda.
Klubbstugan var en skön och gemytlig samlingspunkt under dessa sommardagar. Bild 14 visar från vänster Elev B, Elev C, okänd piprökare, bogserare Geijje och sittande Elev A. I skuggan finns flera icke identifierbara personer. Flera fordon ses, bl.a. min motorcykel Blue Fighter mot husväggen till vänster samt den hippeinspirerade VW –bubblan i förgrunden.
Det blev en del plane spotting då det kom avancerade plastflygplan såsom Phoebus och Libell via släpkärror som då fick sättas samman och plockas isär på plats.
Den första plastmaskinen i Sverige Phoebus A SE-TFF fanns på plats och kunde provsittas av undertecknad (Bild 15). Sekvensen av nedpackning av denna Phoebus på vagn (Bilderna 16 till 19) visar Elev A i badbyxor och hatt på alla utom Bild 18. Mannen i mitten på Bild 18 har av flera deltagare identifierats som Sture Rodling (Lärare 1). Den vassaste maskinen i Sverige vid denna tidpunkt var Linköpings Libell SE-TFU, som på Bild 20 omges av 7 personer varav från höger Elev B och Elev C.
Som framgår var denna tvåveckors kurs en synnerligen trevlig och berikande tillställning som resulterade i ett C Diplom och många unika erfarenheter och färdigheter.
Nu skall erkännas att jag även insåg att pilotandet av segelplan inte var något för mig, utan jag har överlåtit detta och även annat pilotande på proffsen och har kommit runt i världen på ett ganska bra sätt ändå.
En sammanfattande signaturmelodi för denna tid och Skärstadupplevelsen ges här med You Tube länk till Bryan Adams låt Summer of ‘69 https://www.youtube.com/watch?v=eFjjO_lhf9c&list=RD_mEC54eTuGw&index=7