Nu ska alla göra Tunnelroll...

[Robert Widmark]

Hej!
Läste i Flight att en dansk ATR från Cimber Air - serienummer 501, OY-CIK - gjorde en tunnelroll.
Kan ses på sajten flightglobal.com/atrbarrel

[Lars Sundin]

Hej Robban!

Efter litet snubblande fann jag i alla fall en notis om denna manöver som inte verkar ha gillats av den danska luftfartsmyndigheten. Se artikeln på http://www.flightglobal.com/articles/2008/05/16/223759/atr-may-have-been-damaged-in-barrel-roll.htm I slutet sägs att en Nimrod-krasch i Kanada handlade om en liknande manöver.

En annan omtalad tunnelroll kan skådas på http://www.youtube.com/watch?v=WJ546BEps-M.

Lars S

[Robert Widmark]

Hej!
Vet ni några generatorer som aldrig ger elkraft? Jag tänker inte på vindsnurror i bleke.
Tidigare har jag sökt med ljus och lykta efter ett foto som visar vortexgeneratorerna på t.ex B707. Nu fann jag en bra bild.
I Lasse Sundins inlägg (här ovan) finns en filmsnutt där en B707 gör en tunnelroll. Man ser tydligt vortexgeneratorerna på undersidan av vingarna. Kolla så får ni se! Bilden dyker upp efter 30 sekunders visning.
Det finns en hel arme av likadana saker på ovansidan av vingen - och på bägge sidor av stabben. Intressant tycker jag som aldrig stött på detta fenomen tidigare.

[Erik]

Hej!
Det finns en hel arme av likadana saker på ovansidan av vingen - och på bägge sidor av stabben. Intressant tycker jag som aldrig stött på detta fenomen tidigare.

Det är ganska vanligt. På S 100 (Saab 340 med taklåda) finns det en mindre skog på fena och sidroder.

[Robert Widmark]

Hej Erik!
Sorry att jag uttryckte mig litet otydligt.
Jag menade att jag aldrig hade hört talas om vortexgeneratorer innan jag flög in mig på B707/720 - alltså före år 1970.
Sedan dess har flera flygplanstillverkare anammat Boeings goda ide´ - bl.a. SAAB.
Men det var ju långt senare...

[Lars Sundin]

Hej Robert!

Både du och jag är så gamla att vi minns hur aerodynamiker ibland tyckte att vortexgeneratorer, eller virvelbildare eller virvelalstrare som det väl skall heta på svenska, var en nödlösning man tog till när man misslyckats.

Numera har man en annorlunda syn på saken. Dessa små prylar finns på olika ställen och har olika uppgifter; både i lågfart och i det transoniska fartområdet.

Mer läsning och fler bilder att gotta sig åt:

http://en.wikipedia.org/wiki/Vortex_generator

http://www.aerospaceweb.org/question/aerodynamics/q0009.shtml

Jag vet inte när dessa saker först dök upp. Amerikanskt 50-tal? NACA/NASA? Fast säkert hade någon tysk skrivit om det på 30-talet.

Fann senare i en skrift från NASA att de "introducerades" 1947 i samband med utforskandet av det transoniska fartområdet.

Lars S, lät magistral

[Robert Widmark]

Hej Lasse!
Kan man kalla öronen (på vingspetsarna) på dagens moderna jetplan.för vortexgeneratorer? Som du säkert minns så fanns de redan på 30-talets modellflygplan.
Ibland hade modellflygplanen i det närmaste lodrätta öron.
Den varianten har flygindustin inte upptäckt ännu, men den kommer nog. Brukar bara ta litet tid.

[Lars Sundin]

Hej Robban!

Nej dessa winglets kan man inte säga är virvelbildare. Även om det nu alltid alstras en virvel vid vingspetsen som denna winglet skall "suga det gottaste ur" som Hasse Alfredson säger, fast förstås inte om just detta utan om något annat som jag glömt vad det var.

Konkurrenterna säger ju - liksom om vanliga virvelbildare - att det är ett tecken på att man tvingats kompromissa vid designen. "Vi på Douglas/Lockheed/Convair behöver inte ta till sådant fusk (som Boeing)". O s v.

Ett gammaldags modellplan:



Ett lån från Oldtimermodellflygarna - SMOS

Lars S

[Lars Sundin]

Apropå detta med gamla modellplan, kommer jag att tänka på den nostalgikick det var att besöka Lidingö Museum i början av maj 2004 där det hölls en tillfällig utställning om "Flyget på Lidingö". Eftersom jag hör hemma "söder om Söder" har ju alltid Lidingö varit en främmande bygd, men jag vet dock att Sigurd Isacson hörde hemma där samt att jag som snorunge en gång cyklat genom hela stan och över bron (nå, det är inte så många kilometer men i alla fall...) till någon modellflygfirma på ön. Vad jag nu hade för ärende. Minns dock att jag vände på ordningen av "e" och "d" i namnet Truedsson när jag berättade.

Före min tid fanns ju Svenska Aero på ön.

Här några bilder från det senaste expeditionen till ön i maj 2004.

Själva museet. (Jo, jag borde ha rättat upp lyktstolpen i Photoshop.)

Notera vindflöjeln, en Jaktfalken-silhuett. En Lidingö-produkt från Svenska Aero. Bara tillfällig tror jag.

Först det "riktiga" flyget; två skärmar med kända bilder, såsom dessa och de här. Minns inte längre Lidingö-anknytningen för helikopterbilderna. Dessutom presenterades segelflygaren och entreprenören Istvan Wlassics som har ett Lidingöförflutet.

Så modellflygnostalgin. En gång förställde man sig att för stabil flykt skulle planet utformas så här. Tänk vad modellflygare har fått för sig genom åren för att "hjälpa" planet att sträva uppåt. V-form till tusen, pendelroder, "rätt" storlek på fenan m m.

Detta hårdträbygge betraktade jag länge. Tänk på allt jobb med spryglarna. I och för sig är det ett replika-bygge (vad man nu skall mena med det i ett sådant här fall), och det finns en del balsa med. Fanns också vad jag minns en timer-mekanism av något slag som inte syns så väl.

Så gamla dieslar.

Litet av vad jag har liggande hemma. Lägg märke till strömningskanalerna från Webrans vevhus upp till cylindertoppen samt vattenkylningsmanteln.

När jag på Youtube förgäves letade efter en filmsnutt jag sett förut om hur friflygande modeller ofta snabbt uppsöker Moder jord, och att därför modellflygare kämpade att få en friflygande modell att bete sig "stabilt", fann jag följande två andra filmsnuttar:

http://www.youtube.com/watch?v=1VB8f-e17aU

http://www.youtube.com/watch?v=Pr-lrvDQ2C0

Tänk, på den tiden såg man positivt på flyget... Kanske SFF skall begrunda hur man kan bidra till att göra svenskarna mer "airminded", något som det snuddats vid i trådar från Hans E Fredbäck. För närvarande verkar ju "alla" vara så koldioxidfixerat fundamentalistiska i sin syn på världen att normal hjärnverksamhet och kritiskt tänkande avstannat ...

(Ändringsfunktion i vårt forumsystem har sina sidor. Visst bör man stava åtminstone ordet "världen" riktigt så jag har ändrat. Sedan hade jag nog någon minut ilagt ut en ändring och tillägg som inkluderade ordet "stick jockey" men tog så bort det. Mitt tillägg var litet väl långsökt tyckte jag. Men det är ju skoj att Robert W använt ordet spakryckare. Som för mig är förknippat med 8 augusti 1993. Men då är jag litet elak.)

Lars S

[Robert Widmark]

Tack Lasse för massor med roliga bilder, filmer etc.

Det blev stor nostalgi med både gamla modellplan och mossiga (ärevördiga) spakryckare.
Jag tänker närmast på bilden med Osterman Aeros första helikopteförare Halle Ågren och Lasse Westlund. Jag råkade faktiskt nämna dem i min senaste SFT-artikel.
Synd att jag inte visste om den här bilden vid tillfället ifråga för då hade jag bifogat den.

P.S. Gubbarna lever (och frodas?) fortfarande!
Old charterpilots never die...

[Robert Widmark]

.....

Det blev stor nostalgi med både gamla modellplan och mossiga (ärevördiga) spakryckare.
Jag tänker närmast på bilden med Osterman Aeros första helikopteförare Halle Ågren och Lasse Westlund. Jag råkade faktiskt nämna dem i min senaste SFT-artikel.
Synd att jag inte visste om den här bilden vid tillfället ifråga för då hade jag bifogat den.

P.S. Gubbarna lever (och frodas?) fortfarande!
Old charterpilots never die...[/quote]

Mittåt!
Har nu fått veta att Lars Westlund - tvärt emot vad jag påstod här ovan - inte längre är i livet.

Jag tog för givet att han var det.Tyckte det var som igår ....jag hade skrivit i en (tidigare) artikel i SFT att jag kände en flygkapten som istället för flightbag hade alla sina prylar i en konsumkasse. "Kostar inte ett skit" sa Kvastlasse som var snål som en avgrundsande..
Jag nämnde inte Lasses namn i artikeln men han förstod naturligtvis vem jag avsåg och så ringde han upp.
.
Som sagt, jag tyckte nästan det var igår. Men tiden hade hunnit rinna iväg och nu är det för sent att återgälda hans telefonsamtal.
Frid vare med Kvastlasse.

[Erik Johansson]

I totally agree with Robert Widmark, whom I think I remember from my years with Osterman Air Charter. The photos and films were, as always on Lars Sundin’s comments, most interesting. And when you then recognise Halle Agren my thoughts went back to the days when he piloted Osterman’s Bells.

Halle and I used to ‘borrow’ a helicopter the odd Saturday or Sunday, although we paid for it of course, to operate pleasure flights from wherever near Bromma there was a village festival. This particular Saturday we used the stand-by helicopter so Halle kept in contact with Bromma in case there was an emergency. Business was good and I had sold tickets for some five flights when Halle suddenly returned very shortly after he had taken off. ‘We have an emergency’, he said and I had to buy back the sold tickets in a hurry. In the air on our way back to Bromma to pick up the stretcher and some other equipment Halle asked me if I knew how to operate the oxygen equipment. Replying negatively he told me not to worry. There was an instruction manual with the kit. With all the equipment on board we headed out towards some island in Lake Malaren where, we were told, someone had fallen off a cliff and had suffered serious back injuries. The weather had gone very thick but Halle flew the helicopter like a speedboat and at a height similar to that of a speedboat between the islands while I studied the instruction manual. From having delivered mail by helicopter for years Halle knew every island better than anyone else. Having found the place where the accident had taken place Halle landed on a small cliff protruding from the water near the island and I was just about to jump into the water to swim over with the stretcher when someone came around in a boat and told us that the injured man had been picked up by a speedboat and that he was now on the way in to hospital in Stockholm. I sincerely hope the victim survived the speedboat journey in the rather choppy waters.

And true, Robert, charter pilots never die. They just move their operation to higher levels. Be sure Kvast Lasse and Uffe Englebrecht are planning charter flights in heaven as we speak. By the way, old charter Flight Watch staff never expire either.

[Robert Widmark]

Dear Erik,
I have just spoken to Halle by phone and I told him about your adventures in Ostermans standby helicopter. Have even sent him a copy of above (by snail mail) so he can read for himself. (he doesn´t use a PC)
Unfortunately Halle did not remember (in a way I understand him...) that special event you referred to but maybe your written words will crank up his memory (but probably not, Halle is a stubborn devil)
He said also that he felt in good shape exept for a recent knee-plastic which hurts a lot (I know).
Anyhow, I don´t think you and I have flown together but I agree upon that it was a great time. I myself loved the DC7 period with OAC and I think the same could be said about Osterman Air helicopterfleet.
Regards
Robban

[Erik Johansson]

Hej Robban,

And sorry to all other out there if this has got a bit personal but I have now found a second long lost friend through this forum.

No, we did not fly together but think Maintenance Planning at Bromma, Flight Watch and Logistics in CPH and ‘Longa Johan’ and the penny may drop.

The first ‘lost’ friend I manage to make contact with through this forum was Curre Hanson. He will visit me here in Portugal in August. I am looking forward to that.

Take care, Robban, and it is good to know that you are well and around.

[Lars Sundin]

Kul att denna tråd gav så många så många minneskickar. Allt här i världen är inte "frågor och svar".

Bilden av "helikopterpionjärerna" finns även bl a i Göran Wallerts bok om Ostermans Aero AB, där förresten även de två andra bilderna finns. Plus en bild av när Sefeldt flyger SE-HAB inomhus i Göteborg.

Bildtext till "helikopterpionjärerna" i Wallerts bok:

Den första svenska utbildningen av helikopterpiloter. Flyglärare och elever. Från vänster sittande: Luftfartsinspektör Bengt Kellin, flygläraren N O Sefeldt, Ostemanpiloten Sune Wallman. Stående från vänster: Frantisek Janca tjeckoslovakisk testpilot samt ostermanpiloterna Halvard Åhgren och Lars Westlund.

Lars S som erinrar sig Falstaff Fakirs uppmaning: ”Flitigt läsa gör dig klok, därför läs varenda bok.”

[Robert Widmark]

Hej Robban,

....The first ‘lost’ friend I manage to make contact with through this forum was Curre Hanson. He will visit me here in Portugal in August....

Sorry, mate, I must have lived my life half asleap.
I didn´t even know that Curt Hansson is active in our Forum. But I will keep an eye open...

[Robert Widmark]

Hej Erik,
I am looking in my memory (gnuggar geniknölarna)
I entered Loadair spring 1963. There was the big chief Göte and his secretary (and air hostess (a/h:-)) Anita.
The aircrew was Curt Hansson with F/O Bengt Hansson.
Togerher with me entered F/O Stig Nordin.
Curt´s wife Marianne was partly engaged as a/h. The salesguy vas earning most of his money by writing pornostories.
The scheduler (Curt something) was a kind of a guy. Sometimes he called me out three times on one single stand by-day - all call was cancelled when I arrived for work.
Technical services was done by Axel Jarneland, also called Skitjakob - he was also färdmekaniker, a/h etc.
They say; Money is not all...
I answered: But I have to pay for living.
A year later I left for OAC.
Maybe you Erik, were some other place at "my" time with Loadair?

[Erik Johansson]

Hej Robban,

My humble apologies to the rest of you out there for being so personal, but I find it very exciting to find old friends through this forum.

I joined Osterman on the helicopter side in 1963. In those days Sveaflyg was still alive. OAC came a bit later. I have never really liked helicopters so one late afternoon when everyone else had gone home I simply moved my desk in to the office of the Engine expert whatever his name was. He moved to Transair later. OAC did not need two Engine experts especially as the new one was not very much of an expert at all. They therefore gave me the job to do the technical planning for the DC7s and my office was the first one on the right and side as you entered OAC’s offices in the hangar.

Uffe Engelbrech was the one who paid for my first telephone as he would call me at any time of the night from any place in Europe asking if we could accept a flight taking so many flight hours. Han raggade alltid sub-charters. That was me getting dressed in a hurry, board my bicycle, and peddle out to Bromma at the speed of sound in rain or snow to my office to find out if the flight could be squeezed in somehow.

When OAC merged with AeroNord and formed Internord Uffe asked me to move to Copenhagen to be one of the Flight Watch officers. A really interesting job that was, I must say. I know that I spoke to you on the radio many times flying from or over Copenhagen. Uffe later asked me to take over Planning and Logistics and it was in that position that I went to American Airlines to do the spare parts provisioning for that wonderful Convair 990A. When Internord was closed down I moved to Austarlia. I remember so well the morning after the announcement was made. I found a storeman sitting by his desk crying his eyes out. I told him not to worry. In those days there were plenty of jobs to go for. Tears running down his face he said that it was not for loosing his job that he was crying but for breaking up the wonderful team we were. Very true.

Having moved to Hong Kong (HAECo) a few years later I run into a few ex-Internord pilots now flying for Cargolux. I also bumped into one flying for JAL.

Thinking of it, there was no reason for you as a pilot to hang around in the hangar where I was nor was there a reason for you in Copenhagen to spend any time at Internord Huset at Kastrup Landevej. Your office, so to say, checking in for duty, was at the terminal building at Bromma and at Copenhagen. I lost contact in the very early 60s with an English pilot and friend of mine. He was in the RAF and was transferred to Singapore and I move to Australia after Internord was closed down. I managed to find him again in 1996 and meeting again we found out that we had worked at East Midlands Airport for almost two years but we never bumped into each other. As I said, he was a pilot and pilots do nor tend to spend much time in the hangars.

Take care,

Erik.

[Robert Widmark]

Hello Erik,

I got your CV all right. Thanks a lot.
As I remember there was two of us joining JAL - Per Lindström and Åke Rhoden (B747-fleet).
Yes, it was a big mess when Internord busted (1968)

All the best!