Hej Nicklas!
Jo det är alltid skoj när minnen återberättas på vårt forum som inte bara skall vara en rak "frågespalt" tycker jag. Det finns redan många minnen nedskrivna i böcker, i SFT m fl blad, på bloggar och andra webbsajter och inte minst i de egna hyllorna eller undanstoppat i lådor. "Avsett för barnen" heter det. Denna anspråkslöshet.... Mer på/via forumet, tack.
Själv har jag då och då funderat varför jag är flygintresserad, utan att ha kommit fram till något svar. Men varför bekymra sig för det? Det bara är så och låg väl i tiden om man är född 1938 och hade en farbror som gick till flygvapnet och som ett tag under skoltiden bodde hos oss, fast jag minns inget därav. Min far, som var händig till tusen, byggde en hårdträmodell av en B 17 till sin bror som flög den på F 6. Jag minns den underbara huven, undersidans sköna färg, den pillriga propellern, kronmärkena. Inget ont om den Blå Johan som nu flyger men den kan ju aldrig nå upp till mitt minne av denna modell.
Pappa byggde glidplan åt mig som jag slängde kring; de gick sönder och när han kom hem till lunch (så kunde det vara i en medelstor stad; både pappa och mamma jobbade och mormor tog hand om mig) skulle den förstås geschwint lagas. Minns dofter av zaponlack, aceton och schellack samt doften kring en lödkolv (nå, de senare dofterna hörde till pappas radiointresse).
Kort sagt: modellflyg i form av flygande modeller är vad som gäller för mig. Mitt byggande av plastic-modeller skall vi inte tala om; det är pinsamt primitivt. Flygande och flygande förresten, man lärde sig ju också att modellplan kraschar. Liksom riktiga plan. Jag har aldrig känt mig helt trygg i flygplan. När sedan min farbror så slagit ihjäl sig var som var vanligt på den tiden var ju flyg inte så poppis hos mamma så att säga.
Minns från barndomen hur jag närmast blev skrämd av ett plan med en "korv" efter sig. Samt när sonen i en grannfamilj kom på lägsta höjd med sitt B 3-schabrak. Modellflygning bortåt Valbo. Kanske något evenemang på nyöppnade Avan-fältet. Kan jag ha sett Mustang i luften redan då?; det blev minnesvärda tillfällen senare under somrarna på Gräsö.
Mamma berättade om "femöresflygaren". Historien återfann jag långt senare i Ahrenbergs memoarer.
To facts: Jag har på webben lagt ut två texter jag skrev för några år sedan. Den ena med anledning av en utställning för de boende i Stockholms-förorten Skarpnäck om områdets historia, den andra för Sven-Olof Lindéns faktainsamlande för en andra del av hans redovisning i bokform av svensk modellflyghistoria med den ack så träffande titeln "Drömmen om att kunna flyga". De kan kanske väcka minnen hos läsaren.
http://larssundin.ownit.nu/Skarpnacksminnen.doc
http://larssundin.ownit.nu/Radioflygminnen.doc
Avslutningsvis en modellflygbild om linstyrning i en gammal grusgrop i Älta som visar hur spännande det är att flyga. Säkert känner någon f d flygelev igen sitt ansiktsuttryck. Det är mycket att samtidigt hålla koll på. Upp/ned och så skall man därtill gå runt också. Men där hjälper läraren med handen på ens axel.
Lars S