3337 S 16A

I tjänst 1940-1943
Antal i Flygvapnet: 30 st B 16A, 67 st S 16A och 14 st S 16B.

Moderator: Sven-Erik Jönsson

3337 S 16A

Inläggav Leif Fredin » 01 sep 2014, 16:51

3337
S 16A
Typ: Caproni Ca 313 R.P.B./S
Tillverkare: S.A. Aeroplani Caproni, Milano, Italien
Tillverkningsnummer: 4944

Leveransdatum 1941-01-18. Motorer: I.F. Delta R.C.35 I.S., vänster nr: 275, höger nr: 282
5. omgången. Hemflygning 1941-02-09 till -02-21 (Gångtid 6 tim 50 min, antal flygningar 5 st)
Godkänt 1941-02-18
Levererat till F 7 1941-02-21
F 7 förråd 1941-02-21
F 3 förråd 1941-05-30 (Flygning 35 min)
F 3 formation 1941-06-09
F 3 förråd 1941-08-01

1941-09-16 ”får ej t.v. flygas”. CFV teleprintermeddelande
Innan flygförbudet kunde hävas, bl a följande modifieringar:
Införande av avgassamlare.
Införande av kylluftintag för omspolande av förgasarens sidor med kylluft och för bortledandet av bensinångor och eventuellt läckage.
Införande av brandskott i vingens framkant och vid bränsletankarna vid hjulurtaget i vingens undersida.
Översynsarbete å motorer typ IF Delta.

Verkstad 1942-02-01
Formation 1942-03-15

Haveri 1942-05-12 vid F 3, Malmen. Märkning 3-26
Motorer: IF Delta nr 275. IF Delta nr 282.
Besättningen ff fänrik Sune Stark, fsig löjtnant T A R Norlin, fsk vpl Pettersson, elev furir T J Frid räddade sig med fallskärm.
Orsak till haveri: Brand i fpl under nattflygning, orsakat av att ett fallskärmsljus tog eld i kabinen. Fpl störtade.
Skador flygplan: Totalhaveri.
Skador motor: Totalhaver1.

Ur haverikommissionens rapport
Ang flyghaveri F 3 12/5 kl 2325.
Vid övningsflygning under mörker fattade vid tändning av fallskärmsljus ett fpl typ 16 eld. Höjd omkring 1000 m. Besättningen, 4 man, räddade sig genom fallskärmshopp. Planet slog ned på en åker i närheten av Malmslätt. Besättningen undkom oskadd.

T. Hedengren

Efter flygvapenorder nr B 44/1942 sammanträdde flygvapnets haverikommission den 13 maj 1942 vid F 3 depå för att företaga undersökning med anledning av det den 12 maj under flygning vid mörker inträffade flyghaveriet med fpl nr 26 (regnr 3337) typ S 16. Fsig: löjtnant T.A.R. Norlin, I 12; ff: fänrik S. Stark; elev: furir 65/F 3 Frid; fsk: vpl 198 23/40 Petersson.
Vid haveriet erhöll föraren brandskador i ansiktet. Fsig och eleven blevo båda lätt skadade i vänster hand.

1. Förhör med divch.

Kapten H.E.A. Tollbom, ch 2. div, uppgav, att den övning under vilken fpl nr 26 havererat, hade avsett att vara en förövning för den samövning med I 34, som skulle utföras den 20-22 maj och vid vilken fallskärmsljus avsågs att vid behov användas för spaningsändamål. Övningen skulle därför omfatta orienterings- och signalflygning under mörker och skulle i samband därmed, enligt detaljprogram, fallskärmsljus på bestämda tider kastas över Malmen. Under det pass, varunder fpl nr 26 havererat, hade besättningen varit den här ovan angivna, furir Frid hade deltagit i flygningen för egen utbildning såsom ff i nattflygning (ej dubbelkommando). Fpl skulle i detta pass utföra två landningar, därefter stiga till 1000 m höjd samt fälla ett fallskärmsljus över Malmen och därefter utföra navigeringsflygning. Starten skulle ske kl 2210 och ljuset fällas kl 2230. Landning skulle ske kl 2300.
Furir Willner, 1. vapenmek å div, hade den 12/5 på morgonen å lektionssalen haft genomgång av falliskärmsljusets konstruktion och dess handhavande i fpl. T. själv hade bestämt, att ljuset skulle kastas genom kamerahålet för seriekameran.
T. hade stått ute på hangarplattan för att konstatera fallskärmsljusets lystid. Sedan fpl utfört de två anbefallda landningarna, hade det stigit till c:a 1000 m och från väster kommit in över norra delen av fältet. I höjd med den gamla hangaren hade T. märkt ett svagt ljussken i fpl. T. hade därefter väntat att få se fallskärmsljuset, men hade detta ej synts till, utan hade fpl efter c:a 10 sek svängt höger ungefär 90°, varvid han iakttagit eldslågor, som han bedömt vara avgasflammor. Efter ytterligare 10° sväng hade T. sett kraftiga lågor slå ut ur fpl, vilket därefter svängt i västlig riktning, gått på rakbana c:a 5 sek samt därefter fortsatt i relativt brant dykning ner mot marken. Vid nedslaget, c:a 200 m öster radiostationen vid Frössle, hade tydligen en explosionsartad antändning av hela fpl ägt rum. Om besättningen hoppat, hade T. ej kunnat se. – Övningen hade omedelbart avbrutits och hade T. kontrollerat, att beredskapsbil och ambulans avgått till haveriplatsen. Därjämte hade han skickat ut div personal att gå skallgång mellan olycksplatsen och österut. (Vindriktningen hade varit 70°.)
Den här ifrågavarande fällningen av fallskärmsljus hade varit den första, som skolat ske under övning-en. T. visste ej, om det över huvud taget tidigare fällts fallskärmsljus från fpl av typ S 16. Han hade själv tidigare utan nissödekastat fallskärmsljus. Det ljus, som hade begagnats, hade varit av typ Eisfeld och tillverkat av Pyrotekniska AB C.R. Hansson & Söner, Göteborg. x)
På ytterligare frågor uppgav T., att han trodde det funnes en bestämmelse om att fallskärmsljus ej finge fällas på lägre höjd än 500 m, men om denna bestämmelse blivit utfärdad i vederbörlig ordning – ”om det fanns papper på” den föreskrift – visste han ej. T. hade eftersökt bestämmelser för handhavande av fallskärmsljuset i flygplan, men funnes i varje fall inga sådana vid flottiljen utöver de anvisningar, som vore tryckta å själva fallskärmsljusen.


2. Förhör med besättningen i det havererade fpl.

Löjtnant T.A.R. Norlin, I 12, uppgav, att han för fällandet av fallskärmsljuset erhållit den ordern, att sedan fpl utfört två landningar, skulle fpl stiga till 1000 m, varefter N. skulle kasta ett ljus över fältet genom hålet för seriekameran.
N. hade tjänstgjort som fsig. På morgonen den 12/5 hade furir Willner haft en genomgång i lektionssalen, varvid han hade med ett exemplar av fallskärmsljuset redogjort för dess handhavande något utförligare än vad som funnes angivet i bruksanvisningen å ljuset. Därjämte hade W. lämnat en redogörelse för hur ljuset funktionerade. Några varningar för ev risker vid ljusets handhavande hade däremot W. ej framfört, ej heller hade något nämnts om tidigare iakttagelser vid fällandet av fallskärmsljus.
Sedan fpl landat två gånger hade han ånyo startat och hade N. haft radioförbindelse, tills han enligt ordern övergick till annan frekvens, då han ej kunnat få förbindelse. Under det att N. varit sysselsatt med att söka förbindelse, hade föraren framställt någon fråga om fallskärmsljusets fällande. Med anledning härav hade N. frågat, vilken höjd fpl nått och hade föraren svarat ”c:a 900 m”. N. hade då förklarat sig klar att fälla ljuset och sedan han på radion slagit ned ”fallskärmsljus” och därefter dragit ur kablarna till radiolurarna, hade han gått fram och ställt sig omedelbart bakom fsk, vpl Petersson. Denne hade då redan öppnat luckan till kamerahålet x) och hade N. tittat ut genom detta och sett, att fältet låg snett framför honom. – Då N. gick fram till kamerahålet från sin plats vid radion, hade han tagit med sig fallskärmsljuset. Förseglingen (klisterremsan) runt huven hade han rivit av vid sista starten. Själva huven hade han däremot icke tagit av förrän antingen under det han gått fram till kamerahålet eller sedan han kommit fram till detta. – Sedan N. konstaterat, att fältet låg snett framför honom, hade han stuckit ned fingrarna i fallskärmsljusets hylshals för att fatta utlös-ningssnöret. Han hade emellertid ej omedelbart fått tag i detta, det hade varit så mörkt, att han endast kunnat vägleda sig med känseln. Då han lyckades fånga snöret hade det legat alldeles tätt intill hylshalsens vägg och känts ovanligt tunt. – N. anmärkte här, att han tidigare kastat fallskärmsljus. – Huruvida pappskivan, som skiljer handtagsöglan från utlösningsanordningen i övrigt, funnits kvar, visste N. ej. Då N. fått snöret över överdelen av fingrarna och började föra detta uppåt (varvid han icke märkt något särskilt motstånd), hade ljuset tänt redan då fingrarna ännu varit nere i hylsan, c:a 1 eller 2 cm från dennas kant.
Då ljuset tände, hade N. ryckt till så, att snöret glidit av fingrarna. Han hade även tappat ljuset, som fallit omkull. Kraftig eld hade sprutat ur hylsan och antänt spilloljan från startmotorn. Petersson och N. hade då rusat bakåt och den förre hade fått tag i ena eldsläckningsapparaten och börjat spruta mot eldhärden. Medan P. varit sysselsatt härmed, hade N. satt på sig sin fallskärm (bröstskärm). Han hade därefter sett P. slänga eldsläckningsapparaten, tydligen emedan elden spred sig, trots släckningsförsöken. N. hade öppnat nödutlös-ningen på bakdörren. När han utfört detta, hade P. tittat ut och hade N. vinkat åt honom att hoppa, vilket P. även gjort. Därefter eller omedelbart före P:s uthopp hade fpl gjort en kraftig dykning och sväng. Strax därefter hade det förefallit N., som om dykningen ej varit så brant. N. hade då i sin tur tittat ut och sedan han sett, att P. försvunnit, hade han krokat fast den automatiska utlösningen till sin fallskärm i fpl och hoppat på en höjd av 700 – 800 m. Fallskärmen hade utvecklats fullt normalt och hade N. landat 200 – 300 m från fältets sydkant.
N. hade stukat vänstra handen, antagligen i fpl, men ej erhållit några brandskador.
På frågor tillade N. ytterligare:
Han hade ej sett, att ljuset skjutits ut ur hylsan. Huruvida hylsans botten legat an mot något, visste N. ej, men enligt hans uppfattning hade elden sprutat fram endast ur hylshalsen. Ljusskenet hade tilltagit utan någon markant uppflamning och till slut blivit alldeles vitt.
I fråga om beslut och åtgärder för verkställande av fallskärmshopp hade han endast haft förbindelse med P. N. hade ej hört någon order från föraren – kontakten till radiolurarna hade varit utdragen.
Bakdörrens nödutlösning hade gått något trögt, men då han fått upp utlösningen i dess slutläge, hade dörren lossnat, sedan N. givit den ett lätt slag. Även P. hade emellertid samtidigt slagit till dörren.

Flygsoldaten 198 23/40 Petersson hade tjänstgjort som mek på fpl. Han hade ej erhållit några särskilda order. Skjutning skulle ej förekomma under flygningen. Han hade alltså endast haft att sköta den allmänna tjänsten som mek. Han hade stått på fskplats, lutad framåt mellan föraren och furir Frid, då han hört en ganska kraftig, fräsande smäll bakom sig, varefter det började slå upp lågor. Löjtnant Norlin hade sprungit bakåt och hade P. följt efter, varvid han hoppat över fallskärmsljuset, som legat i tvärriktningen på durken framför bakbal-
ken; elden från ljuset hade sprutat åt fpl högra sida mot startmotorn. P. hade hämtat ena ( den bakre) eldsläcknings apparaten (märke Knock-out) och sprutat på ljuset. Då det även börjat brinna i oljan vid startmotorn, hade han emellertid förstått, att han ej skulle lyckas i sitt försök att släcka elden, varför han gått bakåt, tagit på sig sin fallskärm (bröstskärm) och hjälpt löjtnant Norlin att få upp bakdörren. Härvid hade P. tagit bort parkeringsanordningen för dörren och givit dörren ett lätt slag. Sedan dörren fallit bort, hade P. hoppat, varvid N. stått klar att hoppa efter honom. P. hade utlöst skärmen för hand och hamnat c:a 300 m sydost CVM vattentorn. Han hade ej erhållit några skador.

På frågor tillade P. ytterligare.
Han hade ej hört något från föraren.
Eldsläckningsapparaten hade ej varit tom, då P. avslutat släckningsförsöket. Han hade då sprutat mot eldhärden under kanske 10 sek. Huruvida själva papphylsan brunnit, visste P. ej. Han hade ej sett eld slå ut hylsans botten, utan blott ur hylshalsen. Ljusskenet hade ej varit så kraftigt i början, men ökat och till slut blivit alldeles vitt. Då P. slutat sitt släckningsförsök, hade det varit mycket rök i fpl, det hade också blivit ganska varmt.
P. hade ej öppnat luckan till kamerahålet.

Fänrik Sune Stark, ff i fpl, uppgav, att han gått upp i en svag vänstersväng för att på 1000 m höjd komma in över fältet från väster (i motvind). När fpl kommit upp på 900 m höjd, hade S. sagt till löjtnant Norlin att göra klart för fällning av ljuset. N. hade då frågat om höjden och sedan S. meddelat, att de voro på 900 m och snart vore uppe på 1000 m, hade N. svarat, att han vare klar. S. hade då gått in över fältet och härvid sett, att N. begivit sig fram i fpl för att fälla ljuset. Så hade ljuset tagit eld och vit rök slagit fram i kabinen. – S. hade ej lagt märke till något ljud, när ljuset tagit eld. Just i början hade det kommit ett kraftigt rökmoln, men sedan hade det ”ej varit så farligt”. Han hade blivit bländad av ljusreflexerna, varför han sökt flyga på instrumenten. Ljuset hade varit lika starkt från början och hade det blivit ganska varmt i fpl. – S. hade vänt sig om och sett, att Norlin och Petersson stått bredvid ljuset och S. hade trott, att de sökte kasta ut ljuset, varför han fortsatt att flyga på instrumenten. S. hade sedan sett, att någon med en eldsläckare sprutade på elden, så att denna dött bort ett ögonblick, dock utan att helt kvävas. Efter några ögonblickhade elden blossat upp igen. Huruvida detta berott på att släckningsförsöken upphört, visste S. ej. Då elden åter blossade upp, hade S. ropat, att besätt-ningen skulle hoppa, men ej erhållit något svår. Han hade då sett sig om, men ej kunnat se något; ingen hade dock varit omedelbart bakom honom. Ungefär samtidigt hade det tagit eld i själva fpl, sannolikt i uppsamlings-kärlet och startmotorn, och hade lågorna då slagit framåt rakt i ansiktet på S. – Han hade haft glasögon med sig men ej tillgängliga. – S. hade då ej längre kunna se instrumenten. Han hade frigjort takluckans båda spärrar och försökt dra ut låsets säkringssprint, vilket dock icke lyckats. Han hade då dragit i utlösningshand-taget, men ej lyckats öppna låset. Furir Frid hade rusat fram och tagit bort nosen. Därefter hade inga lågor slagit framåt, men hade S. i stället känt ett vinddrag. Han hade då lossat fastbindningsremmarna, sprungit runt instrumentbocken och dykt rätt ut samt kommit ut ur fpl före F., ehuru denna suttit på stolen i nosen. S. hade dragit i fallskärmens utlösningshandtag, så fort han fått tag i detsamma. Under nedfärden hade S. iakttagit ett par hål i skärmen. Han hade landat framstupa på en stubbåker ett 100-tal m öster om fpl. F. hade landat i närheten.
S. hade fått en del brandskador i ansiktet.
S. tillade, att så länge ej själva fpl tagit eld, hade fpl sannolikt gått i svag plané, men sedan fpl tagit eld, hade S. ej kunnat se instrumenten och kontrollera fpl rörelser och hade det då troligen gått i en spiral åt höger.

Furir 64/F 3 Frid uppgav, att han under ifrågavarande flygning haft i uppdrag att tjänstgöra som spanare och sköta orienteringen. Han hade av löjtnant Norlin fått order om att på sitt tersur kontrollera fallskärmsljusets
lystid. Då fpl kommit in över fältet, hade han vänt sig om och sett N. komma fram med fallskärmsljuset. Så hade han hört en kort smäll, varefter ljuset började brinna och hade vit rök utvecklats. F. hade då sett, att ljuset legat bakom honom. Redan från början hade det brunnit med skarpt vitt ljus. Kabinen hade blivit så full av rök, att han ej kunnat se bakåt och han hade därför ej kunnat se, om några släckningsförsök företagits. Elden hade hela tiden tilltagit och aldrig dämpats. Föraren hade försökt få loss takluckan med då detta ej lyckades, hade F. börjat spänna sig loss för att gå fram i nosen. Härunder hade lågorna börjat slå framåt. F. hade gått fram och satt sig på stolen framme i nosen, tagit bort säkringen för handtaget till utlösningen och ryckt i detta. Men då fpl varit på väg nedåt, hade nosen ej genast lossnat, varför F. sparkat till den, så att den fallit bort. I samma ögonblick hade föraren kommit och slängt sig ut. F. hade sett dennes fallskärm utveckla sig mycket nära fpl; den hade slungats upp åt höger, så att den kunde hava skadats av högra propellern. Sedan föraren försvunnit, hade F. hoppat. Han hade ”dröjt ett tag”, innan han ryckt i handtaget. Fallskärmen hade utvecklats fullt normalt och hade F. ej därvid känt någon knyck. Under nedfärden hade han sett fpl slå i mark, varvid tankarna sannolikt exploderat. Han hade landat i ett dike 100 m öster fpl och frigjort sig från fallskärmen. Då han började springa i riktning mot fpl, hade föraren landat i närheten.
F. hade stukat vänster tumme, sannolikt vid nedslaget.
På frågor tillade F.: ”Ingen särskild hetta” hade förmärkts i kabinen, men hade han fått håret litet svett vid ena sidan. Den vita röken hade börjat utvecklas kanske 3 à 4 sek efter smällen.

3. Förhör med mek och vapenpersonal.

Korpral 93/F 3 Ehrnbring, 1 mek å fpl, uppgav, att han på fm den 12/5 visat fpl 26 för tvenne volontärer, som tjänstgjorde som mek på fpl. Härvid hade någon råkat stöta till den främre eldsläckningsapparaten (Knock-out), så att den ramlat ned. Innan E. åter satt upp apparaten, hade han visat densamma för volontä-rerna och även kontrollerat. att apparaten var fylld med vätska samt att plomben till kolsyretuben var orörd. Denna kontroll hade han utfört, enär han fann, att förskruvningen var loss. Vid veckobesiktningarna brukade eldsläckningsapparaterna ej kontrolleras. E. veterligt funnes det inga bestämmelser om besiktning av dessa apparater. Kolsyrepatronerna till desamma utbyttes endast, om de gingo sönder. Samma patron hade suttit i här ifrågavarande apparat, sedan fpl utkvitterades omkr den 15 mars d å. Den bakre eldsläckningsapparaten hade, med undantag av reservpatronen, kontrollerats för ungefär en vecka sedan. Den hade då varit full med vätska och kolsyrepatronens plomb hade varit orörd. Ej heller denna patron hade blivit utbytt, sedan fpl utkvitterats.

Furir 91/F 3 Willner, 1. vapenmek å 2. div, hade den 12/5 på morgonen haft genomgång av fallskärmsljusets konstruktion och handhavande. Han hade därvid ej haft tillgång till någon skiss eller ritning över ljuset, men demonstrerat ett exemplar av detsamma. Härvid hade locket tagits av, men visste ej W., om åskådarna fått se utlösningssnöret. Han hade beskrivit, hur man skulle lägga öglan om handloven och kasta ut ljuset.
Det ljus, som använts i fpl i förevarande fall, hade lämnats ut, sedan ett pappersomhölje avlägsnats. Någon kontroll av ljuset hade ej verkställts. – Det skulle här antecknas, att dylik kontroll ej kan verkställas utan förseglingens brytande.
Typbeteckningen vore ”fallskärmsljus m/37”.
W. kände ej till någon annan säkerhetsföreskrift än att ljuset ej finge kastas på lägre höjd än 500 m. Honom veterligt funnes det inga föreskrifter om ljusets handhavande i fpl.
Vapenmästare E.F. Palmqvist: Det fallskärmsljus, som begagnats i förevarande fall, vore av typ Eisfeld och bokförda såsom m/39. Ljusen levererade förpackade i pappersemballage, som ej rubbades, förrän de utlämnades. Han hade ej iakttagit, att huvarna lossnat. Ej heller hade han sett, att den del av utlösningssnöret, som ligger under skyddsbrickan, ”krupit upp”. P. framhöll dock, att han endast okulärbesiktigat 3 à 4 ljus.

4. Teknisk undersökning jämte besiktning å haveriplatsen.

Härom hänvisas till utlåtande (bilaga 1.)

5. Troliga händelseförloppet vid haveriet och orsakerna till detsamma.

Den övning, under vilken fpl havererade, avsåg orienterings- och signalflygning under mörker och skulle i samband därmed på angiven tid ett fallskärmsljus kastas över flygfältet på 1000 m höjd. Kastet skulle utföras genom kamerahålet för seriekameran
Då fpl var på väg in mot fältet på 900 m höjd under stigning till 1000 m, gick fsig, löjtnant Norlin, som skulle utföra kastet, fram med fallskärmsljuset till kamerahålet, vars lucka sannolikt öppnats tidigare under flygningen. Förseglingen runt huven hade N. borttagit redan tidigare, men huven avlägsnades ej förrän antingen under vägen fram till kamerahålet eller efter framkomsten dit. Sedan N. genom kamerahålet konstaterat, att flygfältet låg snett framför honom, stack han ned fingrarna fallskärmsljusets hylshals, varvid han endast kunde vägleda sig med känseln, för att fatta utlösningssnöret. Detta lyckades endast med svårighet, enär snöret låg tätt an mot hylshalsens vägg. N tyckte sig även känna, att snöret var ovanligt tunt.
Då N. fått snöret över fingertopparna och började draga uppåt, tändes ljuset redan, då fingrarna ännu voro nere i hylsan, någon centimeter från dennas kant. Härvid ryckte N. till och tappade ljuset, som föll omkull och blev liggande tvärs fpl längdriktning framför bakbalken. Elden från fallskärmsljuset sprutade ut genom hylshalsen åt fpl högra sida mot startmotorn. Fsk, vpl Petersson sökte släcka elden med hjälp av en eldsläckningsapparat, men då han fann detta omöjligt, sedan lågorna från ljuset antänt oljan vid startmotorn, upphörde han med släckningsförsöken, varefter han och löjtnant Norlin räddade sig genom fallskärmshopp från bakdörren. Ungefär samtidigt hoppade föraren och furir Frid från fpl nos.

6. Haverikommissionens slutliga utlåtande.

Haveriet har sålunda orsakats genom antändning av fpl till följd av ofrivillig utlösning av fallskärmsljuset inne i fpl. Denna ofrivilliga utlösning torde med största sannolikhet hava orsakats av utlösningsanordningen olämpliga konstruktion, som medgivit utlösningssnörets tunnare, närmast rivsatsen befintliga del att tränga upp ovanför det papplock, som skiljer handtagsöglan från utlösningsanordningen i övrigt.
Löjtnant Norlin torde visserligen hava avlägsnat fallskärmsljusets försegling onödigt tidigt, men finnes ingen anledning antaga, att denna omständighet inverkat på händelseförloppet. Ej heller lärer det – då före-skrift härom ej utfärdats – kunna läggas honom till last, att ljuset icke hållits i kamerahålet vid handtagsöglans fattande.
Besättningen torde få anses hava vidtagit de släckningsåtgärder och övriga åtgärder, som under för handen varande omständigheter varit möjliga. Att löjtnant Norlin och vpl Petersson icke sökt kasta ut ljuset, sedan det börjat brinna, torde – med hänsyn till eld-, värme- och rökutvecklingen – icke kunna läggas dem till last, även om denna åtgärd verkligen varit möjlig att utföra.
Det kan visserligen ifrågasättas, huruvida den på morgonen den 12/5 verkställda genomgången av fallskärmsljusets konstruktion och handhavande icke bort vara grundligare (jfr Willners utsago, enligt vilken han ej visste, om åskådarna fått se utlösningssnöret). Detta synes dock icke hava inverkat på händelseförloppet. Det lärer nämligen icke kunna läggas divch eller Willner till last, att de ej meddelat personalen, att ljuset borde hållas i kamerahålet vid handtagsöglans fattande. Då nu konstaterade brister hos utlösningsanordning-en icke tidigare synas hava varit kända vid flj, har anledning till särskild varning i detta avseende icke förelegat vid genomgången av ljusets handhavande. Och av utredningen framgår, att Norlin i övrigt haft fullt klartför sig, hur ljuset skulle handhavas.
Ej heller har något förekommit, som tyder på att haveriet orsakats av bristande planläggning i övrigt eller av brott mot givna säkerhetsföreskrifter.
Beträffande förslag till åtgärder med anledning av kommissionens iakttagelser under förevarande utredning hänvisas till den tekniska undersökningen.
Slutligen må anmärkas, att av utredningen framgår, att viss osäkerhet är rådande i fråga om fallskärms-ljusens typbeteckningar.
Hägernäs den 1 juli 1942
O.F. Enderlein
Ordförande i flygvapnets haverikommission
/G. Rossander
Sekreterare

Bilaga 1.
Teknisk undersökning jämte besiktning å haveriplatsen.

Fallskärmsljus.
Det använda fallskärmsljuset var av typ Eisfeld tillverkat av Pyrotekniska A.-B. C.R. Hansson & Söner, Göteborg.
Funktion. (Enl från FF (Mt/Va) under hand erhållen provisorisk beskrivning över fallskärmsljus typ Eisfeld).
När ljuset skall fällas, bortrives tätningsremsan, som håller fast skyddslocket vid papphylsan. Skydds-locket avtages, varefter utlösningssnörets ögla fattas stadigt med ena handen. Fallskärmsljuset fälles därefter med den nedre (tjockare) änden före.
När utlösningssnöret sträckes träder rivtändaren i funktion och antänder krutstubinen. Stubinen brinner enl. bruksanvisningen under c:a 3 sek., varefter den tänder drivladdningen, som kastar ut lyskropp och fallskärm ur papphylsan samtidigt som lyskroppen antändes.
Lyskroppen (bariumnitrat, kaliumperklorat och magnesium) brinner c:a 180 sekunder och utvecklar en ljusstyrka av c:a 70.000 normalljus (Hefnerljus).
Fallskärmsljuset faller c:a 50 m innan drivladdningen funktionerar och ytterligare lika långt innan fallskärmen är fullt utvecklad. Lystiden motsvarar en fallhöjd av c:a 250 m.
Fallskärmsljuset bör ej fällas från lägre höjd än 400 m.

Prov.
Funktionsprov på marken utfördes med 2 st. fallskärmsljus.
Resultat:
Prov 1: Kraft för utlösningssnörets utdragning ur rivtändarna = 3,5 – 4,0 kg.
Krutstubinernas bränntid (= tiden mellan rivtändarnas ock lyskroppens tändning) = 0,40 sek.
Lyskroppens bränntid = 3 min. 20 sek.
Prov 2: Kraft för utlösningssnörets utdragning ur rivtändarna = 3,5 kg.
Krutstubinernas bränntid = 1,20 sek
Lyskropparnas lystid = 2 min. 54 sek.

Haveriet.
Av förhören framgår att löjtnant Norlin efter att ha avlägsnat skyddslocket fört ned handens fingrar i papphylsan för att ta ut utlösningssnörets ögla, men troligen därvid råkat gripa tag i snörets fästtrådar till krutstubinernas rivtändningar. Härigenom tändes fallskärmsljuset. Av de två utförda brännproven med fallskärmsljus framgår att tiden mellan krutstubinernas och lyskroppens tändning är mycket kort 0,40 resp 1,20 sek. Möjlighet att kasta ut det antända fallskärmsljuset, innan lyskroppen tändes, synes med hänsyn till den korta tiden därför icke ha förelegat. Vid besök å haveriplatsen har återfunnits dels fallskärmen, som låg utvecklad med avbrända fallskärmslinor, dels lyskroppens ändklots med vidsittande del av zinkhylsan och 2 dm lång bärlina. Fallskärmen låg strax i närheten av fpl nedslagspunkt, medan lyskroppens ändklots återfanns c:a 100 m längre fram. Omedelbart bredvid ändklotsen låg askan efter den del av lyskroppen, som brunnit efter nedslaget.
Den i fallskärmsljusen befintliga pappbrickan är avsedd som skiljevägg mellan utlösningssnörets ögla och dess övriga del. Avsikten är, att endast öglan skall vara åtkomlig och den övriga delen av snöret skall vara skyddad mot åverkan, så länge pappskivan befinner sig i hylsan. Att löjtnant N. fått tag i utlösningssnörets nedre del kan bero på antingen att denna låg klämd mellan pappskivan och hylsan, åtkomlig från hylsans öppning, eller att han, när han körde ned handen, råkat ställa pappskivan snett (pappskivan har ingen styrning) så att den under pappskivan befintliga delen av utlösningssnöret blivit åtkomlig. Att snörets undre del kan ligga klämd mellan pappskivan och hylsan har observerats dels å ett för haverikommissionen uppvisat fallskärmsljus, dels å ett av fyra st. i F 3 förråd besiktigade fallskärmsljus.

Förslag till åtgärder.
Fallskärmsljusen förses med säkrare utlösningsanordning.
Det tätningsband, som håller fast skyddslocket vid papphylsan, ägnas vid revideringen särskild upp-märksamhet. Vid besiktningen av de fyra fallskärmsljusen voro tre st. försedda med förtorkade tätningsband, som helt eller delvis lossnat från papphylsan.
Bestämmelser för fallskärmsljusens användande i fpl böra utfärdas. Dessa böra innehålla bl.a. föreskrif-ter för utförandet av förberedelserna för fällning, så att vid en eventuell för tidig antändning av ljuset detsamma kan fällas omedelbart.
Därest fällning för hand från fpl av fallskärmsljus icke vidare avses ifrågakomma, böra fallskärmsljusen av typ Eisfeld kasseras.

Lås för taklucka i förarsits.
Föraren har icke förmått öppna takluckans lås. Han har, sedan huvens båda spärrar frigjorts, icke lyckats trycka ut utlösningshandtagets säkringssprint utan försökt att öppna låset genom att dra i utlösningshandtaget i förhoppning om att sprinten skulle böjas eller skjuvas av. Låset kunde emellertid icke öppnas på detta sätt, varför föraren hoppade ut från bombfällarplatsen.
Samma förhållande med utlösningshandtag för eldsläckare har iakttagits vid ett den 20/1 1942 inträffat haveri, varvid vpl furiren Florén icke kunnat sätta motorernas eldsläckare i funktion genom att dra i utlösnings-handtaget med kvarsittande säkringssprint.
Personalen synes vara av den uppfattningen, att handtagen kunna manövreras med kvarsittande sprint (se förhörsprotokollet).
Ett påpekande att så icke är fallet bör göras.

Eldsläckare.
Fpl typ 16 är försedd med eldsläckare av typ ”Knock-Out”. Eldsläckningsvätskan tryckes ut av kolsyran från en i behållaren placerad kolsyrepatron. Enligt anteckning i företedd förteckning över åtgärder vid senaste 40-timmars översyn den 31 mars1942 hade handeldsläckarna i fpl typ S 16 nr 3337 besiktigats i samband med översynen. Eldsläckarnas behållare voro fyllda. Kolsyrepatronernas skyddslock voro oskadade. Behållar-na voro försedda med reservpatroner. Dessutom har jämlikt förhörsprotokollet den främre eldsläckaren besiktigats den 12 maj 1942. Prov för att utröna utströmningstidens längd har utförts med fyra st eldsläckare.
Resultat:
Två eldsläckare funktionerade icke, den ena på grund av, att perforeringsspetsen icke räckte fram till kolsyrepatronens skyddslock, den andra på grund av brusten hals å patronen.
Utströmningstid för de båda övriga eldsläckarna 55 resp 60 sek.
En eld bestående av några trasselsuddar indränkta i olja och bensin släcktes på 25-30 sek. Behållaren rymmer 1 lit. eldsläckningsvätska. Efter provet uppmättes den kvarvarande vätskan till c:a 0,5 l. Förhållandet är anmärkningsvärt. För att kunna använda återstoden av vätskan erfordras att förskruvningarna lossas, vilket endast kan ske medelst verktyg.
Chefen för FS utbildningsavdelning har underrättats om ovan angivna funktionsfel hos eldsläckare med förslag att order skulle utfärdas, att vid flottiljerna befintliga handeldsläckare av typ ”Knock-Out” skola funk-tionsprovas.
Eldsläckare typ ”Knock-Out” skola jämlikt to 191/42 före den 1/9 1942 utbytas mot eldsläckare Snö-Trygg typ 2.

Pansarplåt i förarstol.
Vid besiktning å haveriplatsen återfanns förarens sittplåt strax i närheten av nedslagsplatsen, medan stolen hade kastats ett hundratal meter framåt. Detta har kunnat ske därigenom, att sittplåten icke är infästad vid stolen.
Förslag:
Sittplåten bör fastgöras vid stolen på betryggande sätt så, att den vid hastig uppbromsning av fpl icke kan glida framåt och skada föraren.

Flygplanet.
Fpl typ S 16 nr 3337 har totalhavererat. Vid besiktning å haveriplatsen konstaterades att delar av fpl lågo utspridda över ett område av 150 – 200 m bredd och c:a 400 m i längd.

Malmen den 21 maj 1942.
N. Thorsson
Flygingenjör 1.gr.

Till Chefen för Flygvapnet

Yttrande över haveri med fpl S 16 nr 3337

Jämlikt bestämmelse i OSF IX § 5 har vid granskning av protokoll över haveri med fpl typ S 16 nr 3337 den 12 maj 1942 i FF fastställts:
att haveriet har uppkommit på grund av ur säkerhetssynpunkt mindre tillförlitlig konstruktion av fallskärmsljus, typ Eisfeld;
att haveriet ej uppkommit genom bristande eller felaktig översyn och omvårdnad av materielen;
att brott mot gällande av FF utfärdade bestämmelser ej föreligger.
Till förhindrande av ett upprepande komma fallskärmsljusen typ Eisfeld att kasseras och en instruktion för handhavande av pyroteknisk materiel (som för närvarande är under utarbetande) att utgivas.
Ovan angivna omständigheter föranleda icke undersökning av domstol.

Stockholm den 21 juli 1942.
Arthur Örnberg.
/Henry Kjellson

Beslut.

Haveriet har orsakats genom antändning av fpl till följd av ofrivillig utlösning av fallskärmsljus inne i fpl. Denna ofrivilliga utlösning torde med största sannolikhet hava uppkommit på grund av ur säkerhetssynpunkt mindre tillförlitlig konstruktion av fallskärmsljus, typ Eisfeld.
Det kan ifrågasättas om icke genomgången av fallskärmsljusets konstruktion och handhavande bort vara grundligare med hänsyn till de risker, som förefinnas vid handhavandet av pyroteknisk materiel.
Brott mot gällande av CFV eller FF utfärdade bestämmelser föreligger icke.
Haveriet har icke uppkommit genom bristande eller felaktig översyn och omvårdnad av materielen.
Fs, löjtnanten Norlin, synes icke hava brustit i den aktsamhet, som skäligen bort iakttagas.
Till förhindrande av ett upprepande har användande av fallskärmsljus typ Eisfeld förbjudits. Desamma komma att kasseras och en instruktion för handhavande av pyroteknisk materiel att utgivas.
Haveriet skall icke handläggas vid krigsdomstol.
Detta beslut meddelas ch F 3, F 7 och F 11 depå.

Stockholm den 31 juli 1942
För chefen för flygvapnet
A. Ljungdahl
Chef för flygstaben

Kasserat 1942-07-21 med motorer typ IF Delta nr 275 och 282. Gångtid fpl 59.50 tim. Antal flygningar 141 st. Gångtid motorer 62.50 tim båda.
Leif Fredin
 
Inlägg: 3919
Blev medlem: 23 feb 2008, 11:58

Re: 3337 S 16A

Inläggav Bengt Ekbladh » 15 jan 2019, 18:14

3337 S 16A
...
Beskriver nedanstående en del av haveriet?
Sid 10
http://www.cccs.nu/Arkiv/Alvsborgarna%20dec%202008.pdf
Bengt Ekbladh
 


Återgå till B 16, S 16, T 16 samt Tp 16 Caproni Ca 313

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 1 gäst