Ack ja!, vad gör man inte ibland för att försöka vara rolig eller spirituell. Det är en vällovlig men ofta otacksam strävan och den blir extra svår om man dessutom skall uttrycka sig på ett främmande språk. Heder till skribenten!
Tunnan är ju knubbig, men bär sin rondör med behag. Dessutom tycker jag just stjärtpartiet är formskönt. Bakkroppens övergång till utblåsregionen kan man inte se sig mätt på (det tog ju f ö ett tag att få till det rent aerodynamiskt för att inte tala om när jag försökte planka en spantbyggd 29-modell med balsafanér) liksom stabbens och fenans form. Och vingspetsarna är utsökta, det vet väl alla som med pennan i hand gjort en treplansritning av en
pilvinge.
En gång oroade man sig för långa utblåsningsrör. Så fick vi plan som Vampire, för att inte tala om diverse tyska projekt som Ta 183 och det som blev känt som
Bell X-5. Även Grumman Panther, argentinska
Pulqui II och MiG-15 kommer man att tänka på.
Det fanns t o m tidiga jetplan med ett i profil knappt synligt utblås under bakkroppen.
Så har vi förstås OKB Jakovlevs
approach att förse ett bra propellerjaktplan med en "reamotor" där kolvmotorn suttit.
Tänk hur Hawker
kämpade på (två sidor; använd pilalternativen upptill)! Vi gamla läsare av Teknikens värld och Looping minns alla (?) bilder av ständigt nya variationer innan man kom fram till den undersköna Hunter. I den länge använda Sea Hawk hade ju Nene-motorn t o m delade utblås vid bakre vingroten. Hunters luftintag blev aldrig helt bra läste jag och då handlade det inte just om krutgaser från kanonerna. Planet kan nog rankas rätt högt på listan över "mest impotent Apollo". Det gjordes förresten studier av "area-ruled" Hunter men esteter varnas. Buccaneer utsattes dock för detta och det gjorde ju faktiskt planet "mer häftigt".
I tvåmotor-sammanhang är det ju helt OK att "stjärten sticker ut". Det är ju en stjärt till för faktiskt. Phantom, Jaguar och Buckeye för att bara ta några exempel.
Lasse S, kåserande
