Apropå den nyligen återuppståndna flygfrågesporten!

[Arne M]

Glöm inte att försöka svara på den återuppståndna flygfrågesportens senaste fråga! Det är en intressant och mycket välformulerad fråga signerad av Lars Sundin den 12 juli men ännu inte ett enda svarsförsök dessvärre. Att jag personligen inte försökt att avlämna något svar på frågan beror på att jag tycker att flera flygintresserade än enbart några få här i forumet ska vara aktiva. Nog finns det flera som borde nappa på Lars senaste fråga?!

Jag tycker att det var ett mycket bra initiativ från Lennart Berns att i mitten av juni återuppliva 'the noble art of quizzing' här i vårt flyghistoriska forum. Men låt oss alla också försöka hålla liv i den här frågesporten ett tag till! Inte ska väl detta nobla initiativ behöva att dö sotdöden redan? Men det är klart att kanske flyghistoriska frågesporter likt fågeln Fenix kan uppstå från askan flera gånger. Så det finns kanske hopp ännu!

[Lars Sundin]

Instämmer, försök svara! Lennart Berns idé att sätta fart på frågesporten är bra.

Jag hade tänkt att efter en vecka påminna om frågan samt försökt verka uppmuntrande, men fann ingen bra formulering eller argument.

Kanske det inte alltid upplevs som en belöning att få ställa en fråga. Fråga får man ju göra på detta forum ändå

Apropå fråge"forum" före Internet: Så här frågades (och svarades) det för 70 år sedan: https://larsan13.wordpress.com/2010/02/ ... -annonser/

[Christer Engdahl]

I egenskap av segelflygare med visst men dock begränsat historiskt kunnande, känner jag till Björn Stender och hans bidrag till segelflyget. Det andra tog mindre än fem minuter att googla fram så frågan varför folk inte svarar är berättigad. I mitt fall beror det på att jag inte har några anekdoter att förtälja samt ännu viktigare, ingen vettig fråga att följa upp med och att jag därmed avstår. (Dessutom ska jag ju känna till svaret på min fråga ... ... !)

Själv funderar jag på om det verkligen inte finns någon på forumet med anknytning till F10 som kan ge svaret på min fråga om Johan Guls motto (valspråk)? Jag är övertygad om att de finns men att de inte gitter!

[Stellan]

Visst uppskattas frågesporten och jag tror att tmånga med mig funderar på svaren. Men kanske det är så att det är semestertider vilket sänker aktiviteten. Dels kan det vara så att man får liksom "stå till svars" och komma på en ny fråga som ska vara finurlig, lite lustig, svår men inte för svår, och dessutom underhållande. Det är alltså mycket man ska uppnå och ingen vill ju göra bort sig. Då tror jag att vissa av oss blir lite blyga och förmågan tryter.

[Lars Sundin]

Christer och Stellan tar upp några "problem" och jag instämmer i deras kloka tankar. I alla fall har jag haft dem själv... Man måste nog kunna ta "det hela" litet lättsamt. Om man orkar.

Frågesport lämpar sig nog bäst för "ovedersägliga fakta" som ändå inte har någon större betydelse i de stora skeendena. http://www.filmarkivet.se/movies/sparfr ... -vet-allt/ Ett klipp för 75-plussare, de något yngre minns "Kvitt eller dubbelt" och då Ulf "Hajen" Hannerz och ordet "slamkrypare".

För att bidra med en "anekdot". När jag var rätt ny på Vängsö kom jag att höra en mer erfaren segelflygare med tysk bakgrund ("Fridde" återvände sedan till Borås med min hustrus väninna) i "fikarummet" berätta om ett haveri i Tyskland som väckt stor uppmärksamhet. Jag kom in mitt i hans redogörelse och var litet vilsen men minns detaljer, bl a att man i Tyskland då hade "egna" idéer om fallskärmsarrangemang. Först långt efteråt förstod jag att det var Björn Stenders dödshaveri det handlade om.

[Stellan]

Tycker inte att man måste sitta inne med enorma och speciella kunskaper i de ämnen som behandlas. Att det tar 30 sekunder eller 30 minuter att googla eller slå i böcker spelar inte så stor roll. Det är just själva tragglandet med informationsinhämtningen som är rolig. Under sökandet hittar man massa annat roligt och märkligt man aldrig skulle kommit på att leta efter. Däremot så förbinder man sig ju att komma med något i gengäld för att man knäckte gåtan. Där tror jag många känner att det tar tid och mod.

För övrigt är ytan nedanför den absoluta Sydtoppen på Kebnekaise rejält tilltagen så att få ned ett mindre flygplan är troligtvis ingen märklighet, appropå tidigare fråga. Däremot kan fallvindar och uppåtgående luftströmmar ställa till det. Har varit uppe flera gånger på toppen och man slås alltid av att branten kurvar av och man har ett stort stycke flatmark att knata över innan toppdrivan. Det landas regelmässigt med helikopter där uppe och det är minst sagt imponerande när piloten ställer kärran på nosen och drar i det närmaste vertikalt ned i "grytan" under toppen.

[Arne M]

Tycker inte att man måste sitta inne med enorma och speciella kunskaper i de ämnen som behandlas. Att det tar 30 sekunder eller 30 minuter att googla eller slå i böcker spelar inte så stor roll. Det är just själva tragglandet med informationsinhämtningen som är rolig. Under sökandet hittar man massa annat roligt och märkligt man aldrig skulle kommit på att leta efter. Däremot så förbinder man sig ju att komma med något i gengäld för att man knäckte gåtan. Där tror jag många känner att det tar tid och mod.

För övrigt är ytan nedanför den absoluta Sydtoppen på Kebnekaise rejält tilltagen så att få ned ett mindre flygplan är troligtvis ingen märklighet, appropå tidigare fråga. Däremot kan fallvindar och uppåtgående luftströmmar ställa till det. Har varit uppe flera gånger på toppen och man slås alltid av att branten kurvar av och man har ett stort stycke flatmark att knata över innan toppdrivan. Det landas regelmässigt med helikopter där uppe och det är minst sagt imponerande när piloten ställer kärran på nosen och drar i det närmaste vertikalt ned i "grytan" under toppen.

Jag håller med Stellan om att det är särskilt roligt att göra research när man förbereder en sådan här flygrelaterad frågesportfråga. Lite av samma filosofi som säger att det är själva resan och inte slutmålet som är det väsentliga många gånger. Men med detta sagt tycker jag nog att lite större aktivitet på svarsfronten efter fullbordad googleresearch inte skulle skada här i forumet; inget värre lär ju hända än att om man har rätt svar så får man sen ställa en egen fråga. Detta kan väl trots allt inte vara så besvärligt?

Apropå Sven Hörnells berömda landning på Kebnekaise den 1 maj 1967 så är det ju så att premiärer alltid är något speciellt. Sven H var redan då en erfaren fjällflygare med många landningar på olika fjällsluttningar och toppar närmast runt Riksgränsen. Han var alltså ingen novis i sammanhanget. Men han ville göra något extra och lite mer spektakulärt genom att landa strax under sydtoppen på Kebnekaise, Sveriges högsta berg, med sin Piper Super Cub. Och Sven blev alltså först med att landa på Sveriges tak med ett konventionellt flygplan.

So what? - kanske någon säger. Men det är väl alltid så att vara först innebär lite mer än att bara vara efterföljare. Jag vet inte om någon har landat med konventionellt flygplan efter Sven exempelvis. Men om nu någon har gjort detta så beror det säkert på att Sven Hörnell var först med att visa att det faktiskt var möjligt att göra en sådan här landning i det starka solljuset med gnistrande, bländande snö som gjorde det besvärligt med att bedöma läget på 'landningsbanan'! Och sedan skulle han ju också göra en säker start från denna bana. Att man har landat/startat med diverse helikoptrar senare förtar inte Svens prestation att vara först tycker jag.

[Stellan]

Arne, jag menade inte att det inte var värt att uppmärksammas på något vis. Givetvis är det något spektakulärt då det inte förekommer var dag (tack och lov...) och jag tror inte att jag skulle lyckas med konststycket ens om jag hade cerifikat. Det jag hade i tanken var att det låter lätt som att om man landar på toppen av ett berg så måste man nästan hovra in flygplanet, som en Storch i motvind. I detta fall så är det inte så enlig min bedömning. Kan ju vara av intresse för dem som läser på forumet men ännu inte varit uppe på toppen vare sig för egna ben eller med luftfarkost.

Flygning i Lapplandsfjällen är och kommer alltid att vara något speciellt på grund av de skiftande förhållanden och isolerade läge. Inte långt från toppen, finns minnesmärket över den HKP 10 som kraschade när den skulle undsätta klättrare http://www.flyghistoria.org/flyghistori ... kebnekaise, och strax under Sydtoppen kraschade ju en norsk Hercules i mars 2012. Jag var där tre månader senare och det var en ganska dämpad stämning bland oss som var på toppen och tittade ned. Vi dras till bergstoppar och därför blir det också speciellt om någon landar där.

Kan meddela att det även spelats golf där uppe och själv har jag bildat IPMS Kebnekaise och byggt modeller på toppen.

Nu tycker jag vi återgår till ämnet efter trådkapningen :)