Nja, nu måste jag nog anmäla avvikande mening. Säkert var och är det, som Leif skriver, många som inte reflekterade över om Sk 60, Sk60 eller SK 60 var det rätta skrivsättet. Så har det alltid varit. Och på den tiden när man skrev med maskin var det lätt att göra fel - och svårt att ändra. Om jag minns rätt lyckades till exempel den som skrev ut den ursprungliga skrivelse som reglerade flygvapnets första typbeteckningar 1928 själv skriva på tre olika sätt i en och samma skrivelse.
Å andra sidan så finns det alltid människor som försöker följa normen och som störs av felaktiga skrivsätt. En (amerikansk) B-17 är ju faktiskt inte samma sak som en (svensk) B 17. Speciellt i det militära ligger det ju i "kulturen" att saker och ting ska vara på ett visst sätt och därför är jag ganska säker på att just frågan om typbeteckningarnas utseende måste ha reglerats.
Det är också så för oss som skriver historia så att man måste ha de här sakerna rätt. Om inte så kommer nämligen innehållet i hela texten att ifrågasättas av en kunnig läsare. Om den som vet hur det ska vara ser att jag inte ens vet hur typbeteckningen ska skrivas så är det ju knappast troligt att det övriga jag skriver är att lita på heller.
Ett speciellt problem uppträder när man ska beskriva en längre tidsperiod, under vilken exempelvis ett flygplan eller en organisation bytt namn/beteckning flera gånger. Då måste man verkligen tänka till. Ska man använda den senaste beteckningen, eller ska man använda olika beteckningar beroende på det år man just skriver om? Företaget Saab heter ju så numera, men när B 17 tillverkades hette det SAAB, eftersom det då handlade om en förkortning. Om du skriver företagets historia, ska du använda SAAB först och sen Saab, eller Saab hela tiden? Oavsett hur du gör kommer folk att ha åsikter och då måste du ha en motivering klar till hur du gjort och den bör förstås helst finnas med i texten. Till syvende och sist är det allra viktigaste att man är konsekvent när man skriver.
Att ”mycket lite” av det som hänt skulle återspeglas i skriftliga handlingar, som Lars påstår, kan man både hålla med om och bestrida. Det beror förstås på vad man är ute efter! Historiker gör tyvärr ofta så att de letar upp ETT viktigt dokument och sedan dras slutsatserna utifrån vad som står där. Tyvärr kan det lätt leda till felaktiga eller ofullständiga beskrivningar. Om man i stället går igenom hundratals (eller tusentals!) handlingar, av olika typ och skrivna av olika aktörer, så ser man ofta i stället mönstret av det som verkligen skedde, kanske inte så mycket i själva texterna, utan när de många små pusselbitarna faller på plats!
Intervjuer har sitt värde, men det som sägs nu måste alltid jämföras med vad som skrevs då. Jag beundrar dem som med bestämdhet kan berätta om sådant som hände för 30, 40 eller 50 år sedan, men jag vet också att bra historier tyvärr ofta faller platt till marken om de kontrolleras. Då får man välja om man vill berätta en bra historia, eller om man vill berätta om hur det verkligen var.
Den ursprungliga definitionen av historia (som vetenskap) är ju att det är en beskrivning av vad som hände baserat på skriftliga källor. Därför börjar ju den historiska tiden i Sverige först på medeltiden, medan den i exempelvis Egypten börjar för flera tusen år sedan. Idag är dock gränserna mer flytande och även muntliga källor används av historiker.
Ja, det blev ett långt inlägg det här. Jag är visserligen väldigt intresserad av språkfrågor, men för att komma tillbaka till min ursprungliga fråga:
Jag vill ha mer kunskap om hur det gick till när man i flygvapnet gick över från att skriva Sk 60 och Tp 79, till SK 60 och TP 79, liksom vad som gällde för förkortningen för robot. Alla tips är välkomna!
Lennart Andersson