S 16 och S 17 hade väl försvarande beväpning men jag tror aldrig S 18 hade det (möjligen en framåtriktad fast kulspruta). S 26 hade kvar (några av) kulsprutorna som framgår av en annan tråd.
Framåtriktade kanoner är ju inget för att försvara sig med men kan kanske vara bra vid låghöjdsspaning om man vill försvåra för fotomålets eventuella luftvärn. Tycker en civilist och fåtöljflygare.
Annars var det nog bra att vinna fart- och höjdprestanda vid rena spaningsuppdrag genom att låta bli att släpa med sig kulsprutorna (jag är van vid att kalla
Mustangens vapen för kulsprutor, men jag ser att fortfarande att 60 år efteråt diskuteras om ett visst vapen var "kulspruta" eller "akan". Inte bara vad gäller Mustangen.)
(Jag har läst att många amerikanske jaktpiloter lät montera ur 2 av sina nya P-51D:s 6 kulsprutor. De tyckte det räckte gott med de 4 st de var vana vid och ville inte förlora flygprestanda.)
Slutligen ett citat ur Leif Hellströms Mustang-bok:
Sin beväpning till trots kom S 26:orna sällan att användas som jaktflygplan under eskader- och flygvapenövningar. Grundregeln för spaningsförband har alltid varit att undvika strid till varje pris.
I TAS stod det visserligen: "Besättningen i S 18 och S 26 avger eld om fienden kommer i 'läge'", men också: "Besättningen får under inga förhållanden låta förleda sig till att söka strid med fienden." Det fanns flera av S 26-piloterna som aldrig sköt ett skott med Mustangen." (Däremot var man utbildad på de defensiva manövrarna typiska för jaktflyg.)
Lars S, filosoferande